#3 Review: Fame på Balettakademien i Göteborg
Som scenografiforskare och -recensent känner jag mig fri att granska vilka scenografiska händelser jag vill. Det kan bli allt från amatörteater till hyperprofessionella operaföreställningar eller för den delen reality-tv, från en skön plats i hemmafåtöljen. Som ni som följer mig vet: scenografiska skeenden pågår alltid. Vi föds in i scenografiska atmosfärer och vi skapar oupphörligt inre och yttre världar.
Igår (14/3 2025) var jag på musikalen Fame på Balettakademien i Göteborg. En skolproduktion, men en riktigt sevärd sådan. I Fame befinner sig utvalda, begåvade ungdomar i en sluten miljö, där de ska ge allt och "arbeta hårt" för att bli den utvalda stjärnan.
Jag ska erkänna att jag inför föreställningen riktigt dreglade av dansdrömsnostalgi från ett gymnasiesvettigt pizzadoftande Linköping, tidigt 1980-tal. Men jag släppte detta så snart Fame-versionen anno 2025 drog igång. Fräscht, grym tonträff – tänk en brutal parodi på en korsning av Idol- och Talang-juryn, parad med rekvisita från en typ Love Island-såpa. Jag skrek och skrattade oavbrutet (och ville gråta lite också), och njöt av att sitta nära en av kamerakvinnorna, som verkligen var i sitt bästa scenografihändelse-esse och hela tiden eggade oss i publiken att skrika ännu mera.
Elias Wallin stod för den smarta scenografiska helhetslösningen med en rå, tekniktung rigg, som kan associeras till tv-studios, reality-tv:s instängda miljö där deltagarna inte ens kan gå på toa utan att bli filmade, till gladiatorspel eller filmiska fängelser där interner hänger över räckena för att se vem som ska ta stryk härnäst. Ljusdesignen, som bar upp skiftena mellan on camera och off camera, och tv-skärmarna där datorn blev allt mera levande, var smart integrerade i helheten.
Sällan har jag varit så nöjd med mitt reality-tittade (som alltså ingår i min forskning) som under Fame-kvällen, för att detta utgjorde en solid kunskapsbas för att njuta av kostym och mask, kroppsposer, och inte minst scenografins och rekvisitans agens. Tänk illgröna sittsäckar där deltagarna filmas när de talar ut - ljuger och bråkar - med publik och följare - precis som i dejtingsåporna.
Ett stort plus är att Elias Wallin skrivit en läsvärd text i programbladet om scenografin och det tekniska arbetet med föreställningen. Mera sånt!
Nu hoppas jag att andra recensenter tar sig an sången och dansen. Kaj Martin har gjort sitt: https://kaimartinblog.com/2025/03/16/fame-som-en-idol-mardrom-med-squid-game-vibbar/
Här finns uppgifter om alla medverkande, team etc:
Astrid von Rosen, professor i konst- och bildvetenskap med inriktning mot scenografi