# 3 Review. Apokalyps på Göteborgs konstmuseum
För några år sedan var jag med om en rätt så hemsk scenografisk händelse - ett mångsinnligt möte mellan kroppar, gestaltade rum och konst - på ett museum i Stockholm. Tavlor var uppradade på vita väggar, horder av besökare släpade pallar över stengolvet så att det gnisslade, guiders högtalarröster skar genom luften, min hjärna höll på att sprängas.
Det här minnet dyker upp – fast på ett omvänt sätt - när jag och kollegan Viveka Kjellmer besöker invigningen (22/2 2025) av Göteborgs konstmuseums utställning Apokalyps: Från yttersta domen till klimathot.
Vi lyssnar engagerat när museichefen Patrik Steorn nämner scenografiordet flera gånger i sitt framträdande. I katalogen skriver han att stöd från Riksbankens jubileumsfond gjort det möjligt att satsa på "dramatisk scenografi". Katalogen meddelar också att Clive Leaver är utställningsscenograf, men något om honom och den scenografiska idéen står inte att läsa. Katalogbilderna visar konstverk, men inte deras rumsliga placering i utställningen. Den som vill uppleva en scenografisk konsthändelse behöver definitivt besöka museet och bilda sig en egen uppfattning.
Faktum är att museet redan tidigt i utställningsprocessen (på ett seminarium 7 oktober 2024) deklarerade att de arbetade med scenografi i Apokalyps. Detta gjorde oss såklart nyfikna, för det hör inte till vanligheten att museet adresserar scenografi på ett tydligt vis. Så, hur blev det då?
Under invigningstalen kunde vi börja begrunda den scenografiska gestaltningen. Utan att överdriva eller störa konstverken hade väggarna försetts med stora spetsiga målade trianglar i svarta och grå toner, som sedan gick igen i taggiga fysiska former på vissa väggformationer. "Olle Bærtling" viskar Viveka, med referens till en av konstvärldens mesta triangelmålare. Han arbetade abstrakt och lämnade trianglarna oavslutade för att maximera spänningen mellan färg och form. "Svart is" svarar jag, för att koppla de diskreta men samtidigt kännbara mörker-trianglarna till hur natursymbolik kan användas för att gestalta undergång och trauma. Och jag tänker på Paul Kanneworffs modernistiskt abstrakta scenografi till Faust 1926 på Stora teatern i Göteborg. Där bestod golvet i vissa scener av triangulära stycken, som likt isflak, indikerade instabilitet, splittring och undergång. När som helst kan världen rämna och människorna gå under. Sedan tänker jag på romantikens konstverk där natur får uttrycka psykologiska tillstånd. Exempelvis bryts isflak upp i skarptandad iskall eruption.
Den scenografiska utformningen i Apokalyps bygger på ett relativt diskret, men ändå hela tiden kännbart spel med mörka triangelformer på väggar och i skulpturala former. Till detta kommer ljussättningen, som innehåller raffinerade röda effekter, som indikerar rumsligheter och undergångseld. När vi vandrar runt i utställningen blir det ännu tydligare att scenografin håller samman konstverkens minst sagt spretiga uttryck, samtidigt som triangelformerna skapar vitalitet och rörelse genom sina diagonala skärningar. Scenografins sympatiskt välvda rumsavdelare, vassa ruinformer och spännande rymdskeppsliknande rum i rummet öppnar det apokalyptiska temat för oss. Det är som att konstens kreativitet får lov att röra sig fritt, och ge oss hopp om människans förmåga att leva och verka i tider av kris, krig och akut undergångsstämning. Till och med verk som annars hade känts trista lever upp genom samspelet med den scenografiska gestaltningen, och vi rör oss med nyfikenhet i utställningens olika delar.
Apokalyps visar verk från 1400-talet till idag, under tre fint genomarbetade teman: hotet från samtiden, gudarnas vrede och vid ruinens brant. Efter utställningsbesöket dröjer sig den sinnliga och direkta upplevelsen av utställningens scenografiska omfamning kvar i kroppen och gifter sig med läsningen av katalogens texter och bilder.
Scenografi som konstform och händelse har kraft att mer eller mindre tydligt fylla rum med affektiva - känslodrivna - atmosfärer som blir till i samspelet med människors kroppar och intellekt. Utställningsscenografi är idag ett expanderande forskningsfält. Se exempelvis artiklar i antologin Scenography and Art History (2021) eller Journal of art history: special issue on scenography (2021).
Astrid von Rosen, professor i konst- och bildvetenskap med inriktning mot scenografi
INFO: Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot visas 22 feb 2025–18 jan 2026 på Göteborgs konstmuseum
Utställningsprojektet är en del av Riksbankens Jubileumsfonds forskningsförmedlande satsning RJ Konst och kultur, som syftar till att göra humaniora och samhällsvetenskap tillgängligt för en bredare publik.